Från början var vi nomader.

Ett vandrande släkte som levde för  och i naturen. Vi sökte föda och gick många mil om dagen. Livet handlade om det viktigaste och självklara. Att äta, dricka, sova, samtala och ta hand om varandra.Vi använde vår kropp och våra muskler. Sov gott om natten, till naturens musik.
Vi älskade och födde barn, som alla naturligt hjälpte till att ta hand om. Vår överlevnad hängde på att vi behövde varandra. Därför löste vi alltid konflikter, tog beslut tillsammans. Vi var nästan aldrig sjuka, för vandringarna, naturen och födan gjorde oss gott.
Vi var lyckliga. På det enkla, självklara sätt som vi människor är skapta för.
Ja, vi var lyckliga.