 |
| Ledsen och skör Tappat fotfästet en aning I bröstet det smärtar känslan av förlamning När livet blir för stort Är det svårt att hålla samman Alla de tankar Jag har innanför pannan Ett virrvarr av känslor Ett behov att säga stopp Annars går jag sönder I själ och i kropp Huden den värker Längtar efter balsam Ett andetag en blinkning En dånande havskam Så lätt att hamna under Dess skummande hav Ingen hamn i sikte min trygghet, mitt nav Ledsen och skör Gått vilse i lunden Gör det jag måste Vilar i stunden |
Tänk, ibland är det så "menat att bli" Tack för din kommentar hos mej!!!!!fnitter,fnitter... Och nu njuuter jag hos dej. Det du så fint skriver här , är preciis vad jag haft för ett tag sen.. Nu har saker stabiliserat sej, så jag har kommit upp i alla fall i sittande ställning.puh.. Kramar från ny kompis.. vi hörs senare..
SvaraRaderaFin dikt!
SvaraRaderaTack för härliga kommentarer! Så roligt när något man skrivit från hjärtat dessutom berör andra!
SvaraRaderaJättekram!!!!! :) :) :)
Maria
Här är det sol och för varmt!
SvaraRaderaFlaskor ja, jag är så förtjust i mindre flaskor som man kan sätta ensamma blommor eller blad i. Usch, jag gillar inte att kreativiteten alltid kommer när man har andra saker man måste ta i tu med.
Tack fina Mr.Liljegren :)!!!!
SvaraRaderaHi hi! Just det Organica! När man ska göra annat eller gå och lägga sig, DÅ plötsligt ska man börja pyssla!! :)
SvaraRaderaMaria
Du använder ord som o-odlade pärlor gjorda av havet självt. Så vackert och så nära....med livet på huden.
SvaraRaderaHar försökt komentera mera men gör något fel. teknik är inte jag....
Vännen
Eva
Eva!
SvaraRaderaDu är så snäll! Jag blir så glad! :) :) :)
Kram!