fredag 12 augusti 2011

(ingen kommentar)

En tidig morgon. På väg till jobbet.
Det är rått och fuktigt ute.
Kylan kryper in under huden.
Vill hem till sköna sängen och varma täcket.
Senhöst.
Finns ingenting bra med det.

Huset som gud glömde, buhähahehee!................iiiiiihhhhh!


Ja, nu när man varit duktig och tränat, sitter det fint med lite fredagsmys. För att veta säkert att de kalorier man förbrukat fylls på igen. Ve och fasa för att komma i trim! Nej, ner i godisträsket bara. Och lite chips, kanske?! Dip? Jo, jag tackar jag! Glufs, slafs, slörp och raaap! Åh, så gott det är!

(Tio minuter senare)

Guuud, vad jag mår illa! Varför åt jag allt det där?!?! Jag ska ALDRIG mer glufsa så!

(En vecka senare)

Lite glass till filmen ikväll. Chokladen ser god ut, och billig dessutom!  Är jag inte lite törstig? Cola, kanske?

En gerbera till EMELIE!!!!! :) :) :)

AJ AJ AAAJ!!!! Vad fan gör jag nu?

POWERWALK EN TIMME! DÅ BLIR TANKARNA GLADA!

Doc Martens har jag alltid älskat. De jag haft gav jag bort :( Så nu vill jag köpa de här!!!


Stövlar Dr Martens 9733
http://www.spartoo.se


torsdag 11 augusti 2011

Inget konstigt alls! :) :) :) :) :)

The young ones!

Vacker bild!

Så uttråkad..Var är festen?!

Näktergalen välkomnar mig varje morgon.  Han sjunger sin vackra, drillande melodi, jag ler stort och försöker se honom. Men min lilla vän är skygg och gömmer sig i lövverket.
Jag är lite som näktergalen.  Det kan komma "melodier” ur min mun också. Men jag är skör och skygg.  Vissa dagar är jag livrädd. Andra dagar tar jag mer plats. Men den ständiga följeslagaren är rädslan att inte duga, att inte räcka till.
 För en sån enkel sak som att sätta på kaffet till fikat, kan ge mig ångest. Tänk om det blir för starkt? Eller kanske för svagt? Tänk om jag glömmer att sätta på det i tid?
 Eller om jag pratat med någon så kan jag gå igenom samtalet hur många gånger som helst efteråt, så jag inte sagt något sårande. Vissa dagar kan jag inte samtala med folk överhuvudtaget. Svetten bryter fram, hjärtat dunkar i bröstet, jag blir väldigt osäker och växer till en trehundrakilos jätte som inte kan gömma sig.
Mitt liv har alltid sett ut så här. Och jag är så vansinnigt trött på det! Men nu ska jag göra ett nytt försök att ta del av vardagen med allt vad det innebär. Och om jag är lite ”konstig” vissa dagar, vissa stunder, så vet ni nu varför.
Kram Maria
Om jag under en halvtimme fick möjligheten att prata inför hela Sveriges befolkning..
..Skulle jag berätta om mig själv och rädslan som styr mig. För jag vet att så många människor känner likadant som jag. Och det behöver sättas ord på, pratas om. Att ta fram rädslan i ljuset gör den mer hanterbar. Och det är så viktigt att veta att man inte är ensam om den känslan! Jag skulle inte prata fritt ur hjärtat, utan vara väl förberedd.  Men det jag förmedlade skulle ju vara min hjärtesak ändå.
Jag skulle analysera rädslan, min och andras. Hur dagens krav skrämmer oss, men att det också ligger primitiva orsaker bakom. Att bli utstött ur flocken är det värsta ett djur/ människa kan råka ut för!  Och att det finns en konflikt i dagens samhälle gentemot hur vi egentligen är skapta för att leva. All den tillgänglighet som finns idag. Det finns ju inget att jaga, inget att fysiskt kämpa för. Förr åt man upp sig inför vintern för att överleva. Föda var svårt att få tag på . Man bunkrade det som gick. Men idag finns allt uppdukat. Tro sjutton att övervikten finns!  För att inte tala om tristessen! Vi har det så bra idag, att vi inte behöver varandra på samma sätt som förr.  Utanförskapet är större nu, mer påtagligt.
Sen skulle jag också prata om hur arv och miljö formar oss. Och att det ofta handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att träffa människor som ser oss, bekräftar oss.
Jag skulle tala om att det är naturligt att känna rädsla, men inte när den är ständigt närvarande och tar över våra liv. Att det handlar om att leva, inte överleva! Dra paralleller och jämförelser med hur det är att leva i ett fredligt Sverige och krigshärjade land.
Det finns så mycket att säga om rädsla. Det finns så mycket att analysera och diskutera om rädsla. Det finns så många olika sorters rädslor. Och så många anledningar till varför de uppstår. Hade jag vågat skulle jag rest land och rike runt, föreläst om rädsla, skrivit böcker om rädsla. Varför? För att jag vet att min rädsla och många andras skulle mildras då. Inte försvinna, den ska finnas där för att vi ska agera i vissa situationer, men bli mer uthärdlig. Och ge plats för mer harmoni, kreativitet och kärlek.
Fy sjutton vad roligt det skulle vara!
Maria
Ps. Men en halvtimme skulle inte räcka! Säg en livstid! Ds.
Strålande solsken!  Himmel blå!
Öppnar fönstret, släpper in våren.
Kisar och ler mot allt det ljusa.
 


 Gungar till sömns i den spirande grönskan.
Själen som vilar i vårens löften.
Svävande tankar, lätta som bomull.
Släpper taget och faller fritt.
 Oskuldsfull och här.
En hand i min nacke.
Värmer och svalkar.
Kärlek till livet.
Låt det vara.
Så.
Tre saker jag inte skulle kunna leva utan!
Alltså, jag älskar ju te. Jag fullkomligt äääääääälskar te! Så det skulle bli vansinnigt tråkigt om jag inte kunde ta mina hundrafemtio obligatoriska koppar om da´n! Alla dessa smaker som finns. Det är fantastiskt. Och hela tiden finns det någon som funderar ut nya smaksensationer. Mera, mera! Vacker tekopp på bordet, nybryggt te som ryker hett och slingrande i morgonsolen. Lugn och ro.
Böcker! Att få läsa, läsa, läsa! Jag tycker om att gå in i andras världar. Klura på en deckare, men precis lika gärna smygtitta in i någons enkla vardag, där det inte behöver hända en massa turbulenta saker utan där jag får lära känna personen och dennes tankar och små egenheter. Vardagsritualer som morgonens första kopp kaffe. En promenad i en regnig stad om hösten. Ljummen vind i håret och tårar på kinden. En blick, ett samtal. Speglingar av livet.
Mina egna ord och formuleringar. Jag önskar bara att jag kunde göra något mer av dem. För så bra som jag mår av att sätta ihop en text, ge den känsla och innehåll som flyter, så borde jag ofta få befinna mig där. Den som hindrar mig är jag själv! Jag vill kunna leva på det, känna den sköna känslan av att få göra något jag tycker så mycket om och få betalt för det!

måndag 8 augusti 2011

TATUERINGSHANDBOK, SPÄNNANDE! KÖPA? Finns att beställa på nätet!

Tatuering : handbok för nybörjare och inspiration för redan gaddade (häftad)
http://www.bokus.com/

Pantern! Ett vackert, stiligt djur!

TILL ALLA GODISTROLL OCH TÄVLINGSMÄNNISKOR! (klicka på länken nedan!)

http://www.gratisgodis.se/

Tankarna far omkring, dansar en hetsig dans med känslorna.Hand i hand, tätt sammanslingrade. Ingenting annat får plats. Sitter förlamad och utan handlingskraft. Kan bara se på.
Önskar att musiken kunde tystna. Men de dansar till livet, och det vill inte stänga av.
Detta ständiga brus. Så svårt att sålla. Den återkommande känslan av misslyckad, ful, fel. Nakenheten som är så fuktig, rå, kall.
Skammen är stor. Att vara svag, undflyende, trött.
Att inte tycka om sig själv. Att känna..Vet inte..
Skulden som rinner i ådrorna.
Att hata kampen, men älska livet.
Går det..?