fredag 13 april 2012

Borderline









Jag har beställt hem böcker om Borderline. Det känns viktigt för mig att få mer information om hur andra har det i sin vardag med Borderline, men också att få läsa fakta från läkare, psykologer och andra specialister. 
Jag plöjer igenom dem, och har fått många aha-upplevelser. 


-93 fick jag diagnosen "Osjälvständig personlighetsstörning". Jag minns chocken och skammen över att läsa detta på mitt läkarintyg. Under en längre intensiv period på flera år hade jag kontakt med Psykiatrin, med samtal, medicinering och tester. Resultatet blev en diagnos, där smärtpunkten, sammanfattningen, svaret, ja vad man nu vill kalla det var; Jag har en skör personlighet.

Vad innebär det då att vara skör? Att det är mer synd om mig? Att jag gråter för minsta lilla? Att jag behöver bli omhändertagen?
Nej! Det handlar om att jag inte kan sålla bland alla intryck som vi människor bombarderas av varje dag, varje timme, varje minut och sekund. Lukter, smaker, blickar, röstlägen, miner, kroppsspråk, ljud, stenar,träd, människor, bilar, prylar, you name it! Det handlar också om att jag inte kan hantera situationer på ett samlat och eftertänksamt sätt. Allt blir så stort, så enormt. När en frisk människa reagerar med oro och irritation, så reagerar jag med panik, kaos och världen går under. Det är omedelbara känslor som saknar proportion till situationen.


En känsla som jag haft i många år om att inte bli trodd, visar sig vara typisk för många med Borderline. För många gånger syns ju inte kampen man har på utsidan. För mig är det oerhört skönt att höra. Att jag inte är ensam. För är det något man som Borderline person har, så är det ett övermått av dåligt samvete, skuld, skam och självförakt. I alla dessa år då jag inte fungerat bland människor, inte kunnat slutföra en utbildning, eller stannat kvar på ett arbete, så har jag känt ett enormt självförakt.  Vårt samhälle är uppbyggt på att prestera, jonglera, socialisera! Och jag passar inte in där! Och gudarna ska veta att jag inte är ensam! Så många människor det finns som för en kamp mot samhället. OCH mot fördomar. För att de är skadade på utsidan och insidan.


Vi kallar oss människor, men är många gånger precis lika primitiva som djur. För vad handlar det om egentligen? De svaga och gamla gallras ut, för de tillför inte flocken något. I djurvärlden blir de uppätna av andra djur, eller t.o.m. kvarlämnade när flocken drar vidare.


Vissa dagar orkar jag knappt gå ur sängen. Att laga mat får mig att vilja gråta.
Andra dagar vill jag skratta. leva, umgås!
Men vad är då skillnaden mellan mig och friska människor? För alla har ju, och har rätt till, dåliga dagar! Jo jag kan inte begränsa och se vidden av det. Jag vill dö, försvinna, och skäms ihjäl. Allt blir så STORT!


MEN! Även om jag har en diagnos, som är både himmel och helvete att ha fått, så är jag människa. Och mamma, fru, dotter och syster. Som känner otroligt mycket kärlek till mina barn, som är älskad som mamma och fru, och förtjänar respekt från andra.
Alla har vi vår kamp. Du har din och jag har min.
Kram Maria 





4 kommentarer:

  1. Hejsan, härligt att komma tillbaka till din blogg som jag lyckades tappa bort. Men nu är den som länk på min sida.

    Otroligt starkt och fint, bra skrivet. Intressant att läsa idag =)
    Sköt om dig.
    Kramar felicia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du!
      Jag tycker att du är en modig person som vågar skriva om både svåra saker och sånt som berör!
      Jag har varit borta från bloggvärlden ett längre tag, men nu ska du få besök oftare.
      Kram!

      Radera
  2. Hejsan! Mitt namn är Manda och i min blogg pågår just nu lottningen! Det betyder att du kan skriva in din bloggadress bland mina kommentarer i min blogg och sen så kommer jag att lotta ut en 2 vinnare som får synas framför 50-60 läsare! Du bör nog vara med eftersom din blogg är super bra och intressant! // Mandamonki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Självklart vill jag vara med i din tävling!
      Glad att du gillar min blogg!
      Ha det jättebra!

      Radera