fredag 30 mars 2012



Blue graphic background.


Vem är jag att finnas? Vad har jag för rätt att vara som jag är? När det utåt sett ser ut som om jag borde kunna?  

Det är lätt att döma. En som strular kräver väl ingen respekt? -Ryck upp dig! Skärp dig! Det är väl bara att bestämma sig!

Att kämpa mot demoner som inte syns. Att inte bli trodd. Att gå sönder av skam för att man är som man är. Att visst bry sig om andra, men få höra att man är egoist.

Och att vara en icke felfri människa som ändå är bra. Som älskar sina barn och sin man.
Som också är värd respekt. Som har all rätt i världen att dra sig undan i sin borg, med de människor man är trygg med, och bara finnas till.










"Tredje gradens brännskador i själen
Att ha en borderline personlighetsstörning innebär oftast att man är en intensiv känslomänniska och att man ibland kan ha svårt att handskas med starka negativa känslor. Många forskare inom området tror idag att känslomässigheten är en del av individens medfödda temperament eller personlighet. Svårigheterna att handskas med känslorna kan bero på att man under uppväxten inte har lärt sig tillräckliga färdigheter för att klara känslostormar, särskilt inte i perioder av stress och svårigheter. Många, men inte alla, har utsatts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp.
Det är vanligt att människor med borderline personlighetsstörning skär sig, tar överdoser av tabletter eller skadar sig själva på annat sätt när känslorna är som allra svårast. Ibland för att komma bort en stund från en känsla som upplevs omöjlig att stå ut med. Ibland, när allt känns helt outhärdligt, med avsikt att ta sitt liv. Flera studier har visat att 5-10% av sjukhusvårdade patienter med borderline personlighetsstörning dör till följd av självmord.

Källa: Borderlineenheten Psykiatricentrum Karolinska"
http://www.anbo.se ← bra sida för anhöriga för övrigt.







Borderlinepersonligheter

 är människor som i sitt känslomässiga armod inte förmått passera viktiga gränslinjer i utvecklingen till en egen individualitet. Det är brister i den utvecklande dialogen mor–barn som är orsaken till störningen. Patienterna kan vara "besvärliga" i vården, är vilsna och ofta oförstådda. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar