lördag 9 juli 2011

Social fobi! Ett funktionshinder som inte syns!


Jag lider av social fobi. Det är ett funktionshinder som påverkar min vardag 24 timmar om dygnet.

Jag kan känna en enorm längtan efter att på ett avslappnat sätt umgås med människor, och en avgrundsdjup sorg över att inte kunna. Det går åt oerhört mycket energi inför möten med folk, och under mötet med folk. Det gör att behovet av avskildhet och vila är enormt.
Det riktigt sorgliga med allt det här är att jag, och alla andra som har det här funktionshindret, upplevs som svikare, då vi många gånger väljer att dra oss undan.
Jag har mött så många fantastiska människor genom åren. Men klarar inte av att upprätthålla kontakten, för att energin tar slut, och rädslan är för stor.
Att det går att bota stämmer in på vissa. Men absolut inte på alla. Jag är en av dem som insett att det är ett "kroniskt tillstånd". Det har tagit många år att förstå det. Och att förstå att jag inte är konstig. För det här handikappet är i allra högsta grad verkligt!
Jag har äntligen accepterat att jag är sån här! Nä,det är inte sant! Jag jobbar på att acceptera den jag är. Men nu släpper jag kontrollen, och det är det bästa jag gjort på länge!
Ämnet är så tabubelagt, precis som allt inom psykisk ohälsa är! Jag vill inte att det ska vara så! Vi har fötts med kropp och själ. Att bryta ett ben är lika "enkelt" som att  bryta själen! Så många har ju trasiga själar!!! Och det är okej! Sluta skämmas! Sluta döma!
Vi är ju bara människor...


Lägger in en text som jag INTE skrivit, utan hämtat från http://www.angest.se/riks/node/5

SOCIAL FOBI


Symptom

Social fobi är en uttalad och varaktig rädsla för sociala situationer och möten i vilka man tror sig uppträda så att det blir förödmjukande eller pinsamt. Fruktan att göra bort sig så att det blir genant och yttra sig exempelvis genom typiska ångestreaktioner som:
  • Svettningar
  • Rodnad
  • Hjärtklappning
  • Stamning
  • Skakningar
  • Det "svartnar" för ögonen
Det är viktigt att komma ihåg att social fobi aldrig handlar om ”vanlig blyghet”. Det kan kanske starta med blyghet men utvecklas till något långt värre och utgör för den drabbade ett uttalat funktionshinder i livet. Svårigheterna i samband med social fobi kan vara många. Att sitta i smågrupper och samtala, muntliga framträdanden, äta och dricka i sällskap med andra, att köra bil när någon sitter med, skriva på papper när någon ser på eller gå på ett föräldramöte är bara några av situationer den drabbade sedermera börjar undvika. Social fobi leder inte heller sällan till relationsproblem. Det är lätt hänt att en socialfobiker isolerar sig från andra människor, trots att han eller hon inget hellre vill än att ha vänner och familj omkring sig. Bara tanken på en kommande social situation kan sätta igång ångestreaktioner. I vuxenlivet är det inte ovanligt att tacka nej till en befordran på arbetsplatsen, inte söka arbeten där man t ex kräver social kompetens, någon form av muntlig redovisning eller exponering inför okända människor. Människor som lider av social fobi löper också en ökad risk att drabbas av depression och missbruk.

Uppkomst

Social fobi är den vanligaste ångestformen och debuterar ofta tidigt i livet. Problematiken anses bero på en kombination av medfödd sårbarhet och negativa erfarenheter i livet. Det är inte ovanligt att någon av en socialfobikers föräldrar eller släktingar också lider av social fobi. Förutom den biologiska ärftligheten så kan den sociala fobin givetvis också ärvas genom så kallad ”observationsinlärning”. Barnet ser hur föräldrar eller andra vuxna förebilder beter sig i olika situationer och ”härmar” sedan efter. Om föräldrarna blir osäkra i andra människors sällskap och drar sig undan sociala situationer, kan barnet också få svårt för att hantera sitt sociala liv, både tidigt och senare i livet. Även när det gäller social fobi spelar förstås stress en viktig roll. Ju mer pressad din livssituation är, desto mer ångest kan framkallas.

Behandling

Beroende på motivation, läggning och andra faktorer kan man välja behandling med en kombination av läkemedel, samtalsstöd, social exponeringsträning samt kognitiv beteendeterapi (KBT). Vilka läkemedel som är aktuella just för social fobi kan du tala med din läkare om. I KBT, som idag påvisas som den mest framgångsrika metoden analyserar man tillsammans med sin terapeut igenom sina tankar och sitt beteende inför sociala situationer och försöker att reda ut varför man tänker som man gör. Insikten gör att man successivt får kontroll över sina tankar som vidare leder till en lättare exponeringsövning till mer avancerade som att hålla tal eller en muntlig redovisning. Det är viktigt att vårdcentralernas allmänläkare är uppmärksamma på att många patienter som söker för fysiska symptom som till exempel huvudvärk, muskelspänningar eller magbesvär, i själva verket lider av en ångestsjukdom.

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag LIDER också av social fobi. Blev antagen till en utbildning nu men vet inte om jag klarar av att gå..
    Något som jag upplever mycket jobbigt är att folk ofta blir förvånade när de får reda på att jag har Social fobi fast jag hela mitt liv och tillvara kretsar runt det. Jag vet inte vad jag vill ha sagt eg, känner mig en smula desperat för tillfället efter folk som kan förstå.

    SvaraRadera
  2. Hej och tack för att du delar med dig! Det är ett riktigt jobbigt funktionshinder! Därför skönt att få dela det med andra som förstår. Hoppas du kommer fram till ett beslut om utbildningen som du känner dig trygg i!
    Kram Maria

    SvaraRadera
  3. Hej,
    Tack för en fin blogg.
    Är du intresserad av att skriva ett blogginlägg om social fobi som vi sedan publicerar på vår sida www.fobikliniken.se?
    Vi kommer under mars låta personer som lider av social fobi gästblogga genom att skriva ett inlägg var, om deras tankar, känslor och livshistorier gällande social fobi. Nu frågar vi om du är intresserad av att skriva ett inlägg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Det låter spännande att få skriva ett inlägg hos er.
      Det vill jag gärna!
      Går jag in på bloggadressen du uppgav här, eller hur gör jag?
      Och när ska inlägget vara färdigskrivet? Maria

      Radera