Att lägga sig platt på marken. Ge upp.
Inte orka hålla näsan ovanför vattenytan. Känna att jag inte orkar låtsas mer.
Jag är så hudlös, rädd, osäker. Men orkar inte bära skulden och skammen längre. Tyck vad ni vill, tänk vad ni vill.
Men det här är jag, och jag ska ta emot all hjälp jag kan få.
Måste.Våga.Tycka.Om.Mig.Själv. Brister snart.

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Kan inte fly från mig själv.
Utåt sett en vanlig människa. Inte svårt att uttrycka mig, skämtar och verkar framåt. Men inuti kaotisk, smutsig och misslyckad.


Alla dessa känslor som förändras på ett ögonblick. Och den ständiga ångesten. En överhängande känsla av att svika allt och alla. För att jag gömmer mig. Bara orkar vara med barnen och mannen. 
Människor där ute som inte förstår, blir ledsna för att jag inte hör av mig. Totalt ovetande om det förakt jag känner inför mig själv, just för att jag sviker. 


Jag vaknar på morgonen och första tanken är att jag borde ringa. Skulden och skammen över att inte vara duglig följer mig genom dagen. De blandar sig med blodet i mina ådror. Förgiftar, försvagar, stjäl energi.


Känner mig så ful. Stor, otymplig. Det tredje könet.
Och rädd. Denna ständiga rädsla. Att någon ska knacka på dörren och ställa mig mot väggen. Fråga vad jag är för en fegis. Säga att jag är en jävla ynkrygg.


Att leva som odugling i en värld där man måste vara mer än duglig. Ett flockdjur som inte kan leva i flocken, men inte heller ensam.

Vackra du, vackra jag
Ett leende, ett välbehag

Blåa blommor, färgen ljusblå
Vänskapen, vi två

Stora ord, hemligheter små
En sanning vi aldrig behöver rentvå

Kära syster jag önskar att du fanns
Var är du för nå´nstans

Det enkla, vackra, mänskliga och skrala...
Joel Alme...

Du vackra lilla barn
En tidig sommarmorgon
Ett av livets fantastiska  ögonblick

Ett människoträd
En suck i historien
Isflak som smälter
Blommor slår ut
Nutid blir dåtid
Vi föds och vi dör
Det stora blir litet
Litet blir stort

Det yttersta höljet
Den blodfyllda skölden
Vem fan rör min käft
Vem ger mig smällen

Jag visar mig naken
Jag ger av mitt allt

Vem håller sig vaken
Vem ler tusenfallt

Vem är jag för dig
Vad har du att dölja
Så svårt att förstå
Ett spår att förfölja

Många är tecknen
Svaren är få
Hur blir det med vänskapen
mellan oss två?