 |
Hur hade det blivit så här? När började hans liv styras av rädsla? Den åt upp honom. Förlamade honom. Gjorde honom tung och illamående. Förbannade liv, jävla människa! Jag är så trött på mig själv, trött på att fly! Solen var på väg ner. Snart skulle det bli kallt och ännu en natt då kylan tuggade sig in i märgen. Han mindes knappt hur det kändes att inte frysa. Kroppen stel och sliten av många mil och kallt hjärta. En bil av tusen passerade. Avgaserna som ett stinkande täcke över hans ansikte. Vad tänker de som ser mig? Här där jag går, med sjaviga kläder och hukande axlar? Undrar de varför jag vandrar längs vägar utan slut? Ser de skräcken i mina ögon? Kunde döda för en kopp kaffe. Kanske dö för en kopp. Det vore skönt. Kaffe och sen dö. Men jag är för feg. Fryser för mycket för att ta livet av mig. Ännu en bil passerade, men saktade in och stannade vid vägkanten. Han böjde ner huvudet, ville inte möta någons blick. Ökade takten för att snabbt ta sig förbi den parkerade bilen. Hej..! En hälsning kastades ut. Så oväntat, han stannade mitt i ett steg. Vill du ha skjuts? Du såg så trött och ensam ut där du gick. Han mötte en blick, ljusår sen sist. Osäkerhet fick honom att ta ett steg tillbaks. Se ner i asfalten. Jag tänkte ta en fika, behövs när kylan jävlas. Får jag bjuda på en kopp? Ett plötsligt minne om en hand mot hans kind. Fick honom att titta upp. Möta blicken igen. Tack, det vore gott..! |
torsdag 13 oktober 2011
tisdag 20 september 2011
 |
God morgon människa dags att vakna Redan sömnens värld du sakna Kaffe smörgås borsta tänder Slängpuss nycklar i hallen vänder Glömde plånbok mobil och lista På vad som ska handlas det är din tur tisdá Cyklar flåsar kommer fram Hinner in på toa fixar håret med en kam Gör det bästa på jobbet ditt Tänker att chefen är en riktig pitt Får aldrig ett tack eller uppskattat ord Bara mer att göra ett fullbelamrat bord Sista timmen sniglar sig fram Smiter in på toa inte utan skam Så nu är klockan äntligen fyra Andas ett par sekunder alldeles för dyra När du handlar middagsmat Som sen ska serveras på ett vackert fat Morgon middag kväll försvinner Men det är ju så viktigt att du allting hinner För vem är du att klaga Du har så många att behaga Tänka på dig själv för en stund eller två Det vore ju skönt men så omöjligt att uppnå Dags att sova sängen väntar In i drömmens värld du längtar ........ God morgon människa dags att vakna Redan sömnens värld du sakna Morgon middag kväll då du fixar allt det där Ska livet alltid vara så här |
torsdag 15 september 2011
onsdag 7 september 2011
En stilla undran över da´n som varit
 |
Regnet trummar mot rutan Himlen hänger tung Sitter i köket med levande ljus Ingenting särskilt i tanken Andas lugn och harmoni Ännu en dag som är och snart har varit |
fredag 2 september 2011
Liljegrens Spot: Anders Behring Breivik
Liljegrens Spot: Anders Behring Breivik: Det har nu gått en tid efter attentatet/massakern i Norge. Det som slår mig är hur lite det pratas/skrivs om offren och deras anhöriga...
De gömda finns överallt! De har ingen vardag, ingen trygghet, inget hem! Inget liv! Besök länken nedan! Men först, läs dikten som Christina Hagelthorn skrivit på Rosengrenskans blog!
AVSKEDET TILL LIVET.
De kommer att skjuta mig i ryggen!
Är det så här jag ska dö?
De kommer att säga att jag försökte fly.
Vad har jag gjort,
varför nu och varför jag?
Mina barn, ska jag aldrig
mer få se er? Hur
ska ni få veta vad som hänt mig?
Aldrig mer få se solen gå upp,
aldrig mer gå in genom dörren i mitt hus,
aldrig mer höra barnens röster,
när de leker i trädgården,
aldrig mer kyssa dem godnatt,
aldrig mer känna doften av min man,
när han sover bredvid mig.
Aldrig mer vardag!
Det fanns så mycket kvar!
Det kan inte vara sant,
att de ska döda mig nu.
Mina barn, min man, mitt liv!
Aldrig mer.
De kommer att skjuta mig i ryggen!
Är det så här jag ska dö?
De kommer att säga att jag försökte fly.
Vad har jag gjort,
varför nu och varför jag?
Mina barn, ska jag aldrig
mer få se er? Hur
ska ni få veta vad som hänt mig?
Aldrig mer få se solen gå upp,
aldrig mer gå in genom dörren i mitt hus,
aldrig mer höra barnens röster,
när de leker i trädgården,
aldrig mer kyssa dem godnatt,
aldrig mer känna doften av min man,
när han sover bredvid mig.
Aldrig mer vardag!
Det fanns så mycket kvar!
Det kan inte vara sant,
att de ska döda mig nu.
Mina barn, min man, mitt liv!
Aldrig mer.
torsdag 1 september 2011
Mobbing!
 |
Jag avskyr mobbing! Det är ett vidrigt sätt att plåga människor på, och ödelägga både självkänsla och glädje i livet.
När någon blir utsatt ska vi agera direkt! Inte ha förståndiga samtal med mobbaren, försöka förstå varför, och vara pedagogiska!Vi ska visa att det är fel, bli arga, stå upp för den utsatta!
Det ska tassas på tå så förbannat idag. Möten ska hållas, saker ska diskuteras, tiden går.
Nej! Slå näven i bordet och ryt till, genast, meddetsamma!!!!!
Mobbaren får komma från dåliga förhållanden eller bra förhållanden, skit samma! Den som mobbar har ett val, gör sitt val.
Jag skulle vilja ta alla jävla mobbare i örat! Nej förresten, jag vill ge dem en rak höger!
Maria, som är ruskigt arg!
onsdag 31 augusti 2011
 |
| Köksklockan tickar En ensam fluga surrar i fönstret Grannens traktor brummar förbi ute på vägen Kylskåpet sjunger sin melodi Det luktar plastmatta och gammalt kaffe Stolen knarrar när han ändrar ställning där han sitter Tankarna kommer och går Korna som behöver mjölkas Potatisen som ska skalas Glödlampan i hallen som behöver bytas Köksklockan tickar En ensam fluga surrar i fönstret Han sitter med sina tankar som kommer och går |
tisdag 30 augusti 2011
 |
| Jag har mina röda skor idag. Ja, som jag har alla andra da´r. Sover faktiskt i dem, fast det är lite varmt och obekvämt. För jag älskar mina röda skor. Vill alltid ha dem nära. Det är lite besvärligt när jag ska bada. Men jag har kommit på att om jag bara ser dem, så försvinner de inte. Så de står på badkarskanten och väntar, medan jag ligger i vattnet. En gång råkade ena skon ramla i. Då blev jag rädd och ledsen. Trodde den var förstörd. Men jag blåste den torr med hårfönen. Så nu är den fin igen. Kanske lite rynkigare än den andra. Men det gör inget. Jag älskar mina röda skor. Jag har dem på mig idag. Precis som alla andra da´r. |
måndag 29 augusti 2011
 |
| Hösten är nära, ja faktiskt redan här. Sommarkläder reas ut för noll och ingenting. Gummistövlar i alla möjliga färger och modeller fyller skohyllorna i affären. I skogen ligger redan ett litet lager av gulnade löv. Och vindarna har varit höstliga ett bra tag nu. Värmeljus inhandlas och tänds framåt skymningen. Som kommer tidigare och tidigare för varje kväll. Barnen har börjat skolan och kommit in i rätt dygns rytm igen. Stickade tröjor lockar med sin omfamning. Den tidiga hösten är fin. Men när löven fallit av träden och allt ser så grått och naket ut, då undrar man hur man ska stå ut. Men står ut gör man ju. Och kan till och med uppskatta det gråa. För då är det desto mysigare att kura inomhus. Eller drar man till varmare breddgrader. Kanske en liten hydda med smaragdgrönt vatten utanför. Eller ett svalt stenhus vid klipporna. En hängmatta som rör sig lojt i värmen. Iste som svalkar den torra strupen.  |
Världens mest meningslösa inlägg.
Jag har inte en aning om vad inlägget jag just skriver på ska handla om. Men jag tänker att om jag bara fortsätter skriva, så kanske jag kommer på det. Om inte så har jag ju snart fullbordat ett kortare inlägg. Men vill jag att det ska vara kort? Nä. Så jag fortsätter väl slå på tangentbordet ett tag till. Så att inlägget blir längre.
Inga idéer poppar upp i mitt huvud, så jag skriver väl lite till på måfå. Fast jag kanske skulle avsluta nu, eftersom skallen är tom. På idéer, som jag skrev alldeles nyss.
Jamen, då skriver jag inte mer då..Eeeh, hejdå!
Inga idéer poppar upp i mitt huvud, så jag skriver väl lite till på måfå. Fast jag kanske skulle avsluta nu, eftersom skallen är tom. På idéer, som jag skrev alldeles nyss.
Jamen, då skriver jag inte mer då..Eeeh, hejdå!
torsdag 25 augusti 2011
DRACULA! BRRR!
 |
| Jag tycker vampyrer är läskiga! Visst, de finns inte i verkligheten, men lik förbaskat blir jag obehaglig till mods av vampyrfilmer. Många deckare har jag sett under mina år på jorden. Men de kryper inte under skinnet på mig på samma sätt. Förmodligen för att det är mordgåtor att lösa, och att det går att analysera människorna bakom brottet. Men hur analyserar man en vampyr?! Som inte finns i verkligheten? Bokklassikern "Dracula" har kommit ut i ny och komplett översättning på 575 sidor med läskigheter. Ett litet tips till alla som gillar blodsugare! :o |
onsdag 24 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
Så många gånger jag vandrat längs havet och lyssnat på denna man! Han sjunger om kärlek, han sjunger om fyllor, han sjunger om koltrasten och om politik. Han är kaxig, han är skör. Han är en ensam man som nog både valt ensamheten frivilligt OCH ofrivilligt. Kontrasternas man. Så som livet är. Fullt av härliga kontraster. Som gör levandet så ofantligt skönt, och så jävla svårt!
måndag 22 augusti 2011
lördag 20 augusti 2011
Vilken fantastisk kvinna hon är, Lena Maria Klingvall!
 |
| http://www.lenamaria.com Hon är vacker, kreativ, modig och så glad! Livsglädjen strålar om henne! Denna kvinna visar att man kan om man vill! Gå in på hennes hemsida och kika på allt, men framförallt ; klicka på foton och se hennes egen berättelse om hennes fantastiska liv! Jag lovar, du blir varm i hjärteroten! Starka, härliga människa! |
torsdag 18 augusti 2011
 |
I den perfekta av världar får vi vara precis så vanliga och ovanliga vi vill.
Vi får vara snälla utan att anses som mesiga.
Ta plats utan att tryckas ner.
Älska precis vem vi vill.
Tro på vilken gud vi vill, eller inte tro på nå´n gud alls.
Vi värderas inte efter vad eller hur mycket vi presterar.
Hur vi ser ut, väljer vi själva; stor, fet, liten, mager, mitt i mellan.
Var vi är födda har ingen betydelse, men ändå betydelse, för att vi kan få höra om spännande platser vi aldrig sett.
Mångfald är en självklarhet och alla förstår hur berikande det är.
Psykisk ohälsa finns inte, just för att vi är älskade precis som vi är.
Åldersfixering existerar inte, att ha några år på nacken skänker visdom och respekt.
Vill man som pensionär gå på krogen eller disco gör man det.
Speciella färger, mönster och modeller är inte könsindelat. Vill Casper ha en blommig tröja och kjol, härligt!
I den bästa av världar finns det plats för alla oss fantastiska människor.
Kärlek!
Joshua Radin," Winter".Lågmält, skört, vackert. Expressen skriver att han är alldeles för vanlig, att ingenting sticker ut. Jag undrar; vad är det för fel med att vara "vanlig"?! I dagens samhälle är det fult och töntigt att inte sticka ut. LÄGG NER, OCH LÅT OSS VARA RIKTIGT VANLIGA! Och ovanliga i allt som är personligt.
KÄRLEK!
 |
| Jag älskar dig gumman! Du är det bästa jag har. Jag älskar dig vännen! Min kärlek till dig finns alltid kvar! Jag älskar dig liten! Så stort och så härligt! Jag älskar dig dotter! Rakt igenom och ärligt! |
onsdag 17 augusti 2011
 |
När regnet faller tungt över hustaken. Då tänder jag mitt ljus.
Jag kurar i min olle, och tänker på då. På nu, på sen.
Hunden får en klapp, en smekning över den mjuka pälsen.
Köksklockan tickar, men tiden står still.
Regnguden skänker lugn med sitt blöta trummande mot rutan.
Det luktar stearin och hemma.
Det skänker välbehag och frid.
Jag kan känna en oerhörd tillfredställelse av att det finns rena kläder till familjen.
Att det regnar så jag kan sitta inne med mitt te.
Att hitta en tjuga i fickan och fundera på vad jag kan köpa för den.
När barnen har kompisar hos sig och är glada och nöjda.
Somna nyduschad bland rena sängkläder.
Hunden äntligen är nyklippt och luktar gott.
Att det finns färskt bröd, te och mjölk hemma.
Många böcker på mitt nattduksbord.
Huset jag bor i har en snäll själ, och omfamnar mig.
När stearinljusen kastar skuggor i rummet, medan jag samtalar med någon jag tycker om.
Ett vänligt ögonkast från någon jag möter på stan.
Blomman i köksfönstret.
Att få vila när jag behöver.
Efter ett träningspass.
Det är ödmjuk lycka att kunna se det stora i det lilla.
 |
Att det regnar så jag kan sitta inne med mitt te.
Att hitta en tjuga i fickan och fundera på vad jag kan köpa för den.
När barnen har kompisar hos sig och är glada och nöjda.
Somna nyduschad bland rena sängkläder.
Hunden äntligen är nyklippt och luktar gott.
Att det finns färskt bröd, te och mjölk hemma.
Många böcker på mitt nattduksbord.
Huset jag bor i har en snäll själ, och omfamnar mig.
När stearinljusen kastar skuggor i rummet, medan jag samtalar med någon jag tycker om.
Ett vänligt ögonkast från någon jag möter på stan.
Blomman i köksfönstret.
Att få vila när jag behöver.
Efter ett träningspass.
Det är ödmjuk lycka att kunna se det stora i det lilla.
söndag 14 augusti 2011
lördag 13 augusti 2011
fredag 12 augusti 2011
 |
Ja, nu när man varit duktig och tränat, sitter det fint med lite fredagsmys. För att veta säkert att de kalorier man förbrukat fylls på igen. Ve och fasa för att komma i trim! Nej, ner i godisträsket bara. Och lite chips, kanske?! Dip? Jo, jag tackar jag! Glufs, slafs, slörp och raaap! Åh, så gott det är!
(Tio minuter senare)
Guuud, vad jag mår illa! Varför åt jag allt det där?!?! Jag ska ALDRIG mer glufsa så!
(En vecka senare)
Lite glass till filmen ikväll. Chokladen ser god ut, och billig dessutom! Är jag inte lite törstig? Cola, kanske?
torsdag 11 augusti 2011
Näktergalen välkomnar mig varje morgon. Han sjunger sin vackra, drillande melodi, jag ler stort och försöker se honom. Men min lilla vän är skygg och gömmer sig i lövverket.
Jag är lite som näktergalen. Det kan komma "melodier” ur min mun också. Men jag är skör och skygg. Vissa dagar är jag livrädd. Andra dagar tar jag mer plats. Men den ständiga följeslagaren är rädslan att inte duga, att inte räcka till.
För en sån enkel sak som att sätta på kaffet till fikat, kan ge mig ångest. Tänk om det blir för starkt? Eller kanske för svagt? Tänk om jag glömmer att sätta på det i tid?
Eller om jag pratat med någon så kan jag gå igenom samtalet hur många gånger som helst efteråt, så jag inte sagt något sårande. Vissa dagar kan jag inte samtala med folk överhuvudtaget. Svetten bryter fram, hjärtat dunkar i bröstet, jag blir väldigt osäker och växer till en trehundrakilos jätte som inte kan gömma sig.
Mitt liv har alltid sett ut så här. Och jag är så vansinnigt trött på det! Men nu ska jag göra ett nytt försök att ta del av vardagen med allt vad det innebär. Och om jag är lite ”konstig” vissa dagar, vissa stunder, så vet ni nu varför.
Kram Maria
Om jag under en halvtimme fick möjligheten att prata inför hela Sveriges befolkning..
..Skulle jag berätta om mig själv och rädslan som styr mig. För jag vet att så många människor känner likadant som jag. Och det behöver sättas ord på, pratas om. Att ta fram rädslan i ljuset gör den mer hanterbar. Och det är så viktigt att veta att man inte är ensam om den känslan! Jag skulle inte prata fritt ur hjärtat, utan vara väl förberedd. Men det jag förmedlade skulle ju vara min hjärtesak ändå.
Jag skulle analysera rädslan, min och andras. Hur dagens krav skrämmer oss, men att det också ligger primitiva orsaker bakom. Att bli utstött ur flocken är det värsta ett djur/ människa kan råka ut för! Och att det finns en konflikt i dagens samhälle gentemot hur vi egentligen är skapta för att leva. All den tillgänglighet som finns idag. Det finns ju inget att jaga, inget att fysiskt kämpa för. Förr åt man upp sig inför vintern för att överleva. Föda var svårt att få tag på . Man bunkrade det som gick. Men idag finns allt uppdukat. Tro sjutton att övervikten finns! För att inte tala om tristessen! Vi har det så bra idag, att vi inte behöver varandra på samma sätt som förr. Utanförskapet är större nu, mer påtagligt.
Sen skulle jag också prata om hur arv och miljö formar oss. Och att det ofta handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att träffa människor som ser oss, bekräftar oss.
Jag skulle tala om att det är naturligt att känna rädsla, men inte när den är ständigt närvarande och tar över våra liv. Att det handlar om att leva, inte överleva! Dra paralleller och jämförelser med hur det är att leva i ett fredligt Sverige och krigshärjade land.
Det finns så mycket att säga om rädsla. Det finns så mycket att analysera och diskutera om rädsla. Det finns så många olika sorters rädslor. Och så många anledningar till varför de uppstår. Hade jag vågat skulle jag rest land och rike runt, föreläst om rädsla, skrivit böcker om rädsla. Varför? För att jag vet att min rädsla och många andras skulle mildras då. Inte försvinna, den ska finnas där för att vi ska agera i vissa situationer, men bli mer uthärdlig. Och ge plats för mer harmoni, kreativitet och kärlek.
Fy sjutton vad roligt det skulle vara!
Maria
Strålande solsken! Himmel blå!
Öppnar fönstret, släpper in våren.
Kisar och ler mot allt det ljusa.
Gungar till sömns i den spirande grönskan.
Själen som vilar i vårens löften.
Svävande tankar, lätta som bomull.
Släpper taget och faller fritt.
Oskuldsfull och här.
En hand i min nacke.
Värmer och svalkar.
Kärlek till livet.
Låt det vara.
Så.
Tre saker jag inte skulle kunna leva utan!
Alltså, jag älskar ju te. Jag fullkomligt äääääääälskar te! Så det skulle bli vansinnigt tråkigt om jag inte kunde ta mina hundrafemtio obligatoriska koppar om da´n! Alla dessa smaker som finns. Det är fantastiskt. Och hela tiden finns det någon som funderar ut nya smaksensationer. Mera, mera! Vacker tekopp på bordet, nybryggt te som ryker hett och slingrande i morgonsolen. Lugn och ro.
Böcker! Att få läsa, läsa, läsa! Jag tycker om att gå in i andras världar. Klura på en deckare, men precis lika gärna smygtitta in i någons enkla vardag, där det inte behöver hända en massa turbulenta saker utan där jag får lära känna personen och dennes tankar och små egenheter. Vardagsritualer som morgonens första kopp kaffe. En promenad i en regnig stad om hösten. Ljummen vind i håret och tårar på kinden. En blick, ett samtal. Speglingar av livet.
Mina egna ord och formuleringar. Jag önskar bara att jag kunde göra något mer av dem. För så bra som jag mår av att sätta ihop en text, ge den känsla och innehåll som flyter, så borde jag ofta få befinna mig där. Den som hindrar mig är jag själv! Jag vill kunna leva på det, känna den sköna känslan av att få göra något jag tycker så mycket om och få betalt för det!
 |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)