måndag 1 augusti 2011

Vad är det som gör att man ibland är så vilsen?
Då kropp och själ inte hittar varandra?
Hjärtat sitter utanpå kroppen,
och man kämpar för att hålla ihop sig själv?

En tanke, en händelse, en doft?
Ett ord som flög fel?
Minnen som spökar?

Tröttheten ligger tung.
Olusten kryper under huden.
Behovet av ensamhet skriande stort.
Rädsla för andra människor.
Men livrädd för ensam ensamhet.

Tänk att kunna stänga av.
Med en knapp som får ångesten att försvinna.
Bara så där.

Vill mest gråta.
Önskar att kärleken till mig själv fanns.
Det är mest uppgivenhet och smuts.
De känslor jag har.

Att duga.
Som man är.
Inte jag.

Att ständigt styras av rädsla.
För att göra fel, säga fel.
Undra vad andra tycker.
Men ändå veta att alla har fullt upp med sitt!
Att man inte är så viktig.
Och att livet ser ut så för alla.

Men vad är det som gör att man sjunker så djupt?
Feghet?
Skam?
Bekvämlighet?

Nej, det är rädslan.
Ett förlamande tillstånd.
Som styr människan.
Mer eller mindre.
Nödvändigt för att överleva,
men förgörande om den får ta stor plats.

Tusen olika sätt att hantera.
Hundratals dagar med  olika kamp.
Så svårt att inte döma sig själv.
Så ont att bli bedömd av andra.

För det är inte rumsrent att ha ont i själen.
Det är inte fint att vara skör.
Man ska skärpa till sig.
Ta sig i kragen.

Om det vore så jävla enkelt!


4 kommentarer:

  1. Vi är alla i samma båt, oavsett vilka masker vi visar upp för omvärlden.

    Kram Ingela

    SvaraRadera
  2. Hej Ingela!
    Javisst är det så. Det vore skönt att kunna dölja sin osäkerhet ibland bara. :)
    Stor kram tillbaks!

    SvaraRadera
  3. Alla har osäkerheten hos sig mer eller mindre. vissa visar den mer tydligt än andra.. Men en sak vet alla att det blir bättre förr eller senare så länge man inte ger upp...
    Alla har en form av rädsla allt från att gå ut själv till att förlora den man älskar mest av allt. Men på något vis är det nog rädslan som håller mänskligheten i liv. Varför skulle alla ha någon form av fobi? djur, mörker, ensamhet, ja vad som :)

    SvaraRadera
  4. Sant trueefil! Vi behöver rädslan för att överleva. Men när rädslan tar över så kan det vara förgörande. Lite som när kaninen blir kvar framför bilen och inte har förstånd att hoppa åt sidan.
    Kram Maria

    SvaraRadera