måndag 25 juli 2011

DET GODA SAMTALET...

Visst är det både komiskt och lite tragiskt när människor samtalar med varandra, men inte lyssnar.
De sitter med sina kaffekoppar mitt emot varandra, men befinner sig i olika universum.
Inte för att de inte förstår varandra, men alla är upptagna av sitt.
Kanske de är kvar i känslan från morgonen när de vaknade.
Kanske de behöver enorma mängder bekräftelser.
Kanske har de aldrig tagit sig tid att lyssna.
Då har de missat mycket här i livet.
För att vara en god lyssnare ger så oerhört mycket för alla.
Den som vet att det hon säger uppmärksammas, växer och
stärks som människa.
Den som lyssnar får gåvan att ta del av någons tankar och känslor,
och går rikare därifrån.
Det goda samtalet är livsviktigt för oss människor.

Möt någon idag! Se och lyssna!

5 kommentarer:

  1. Det känns ju meningslöst att prata med någon som inte lyssnar, och så är det ofta på arbetsplatser om det skulle vara stressigt en dag. dom lyssnar men ändå inte.

    SvaraRadera
  2. Läste en gång samma sak, men med andra ord:

    Det mesta av vad som i våra dagar kallas samtal borde snarare betecknas som prat. Vanligtvis talar folk inte till varandra. Var och en är visserligen vänd mot den andre, men riktar sig till en fiktiv instans, som inte är närvarande på annat sätt än som åhörare. (Buber, 2004 s. 41)

    Källa: Buber, M. (2004). Det mellanmänskliga. Ludvika: Dualis förlag

    // Marie

    SvaraRadera
  3. Tack för era kommentarer trueefil och Marie!
    Ibland kan man känna sig ensam, fast man utåt sätt är omringad av folk!
    Lite som när man är ute på nätet...Därför är jag jätteglad att ni skriver till mig!
    Kärlek!
    Maria

    SvaraRadera
  4. Just så är det!!!
    Tänker som du och ser det som du. Hur ofta går vi inte miste om det viktigaste, de som gör livet uthärdligt...samtalet (inte pratet!!) o i det mötet med modga ögon mitt i rädslan.
    din vän
    Eva

    SvaraRadera